Årets konferens var den 15e konferensen i ordningen. Konferensen arrangeras av IIR, International Institute of refrigeration och i år återvände diskussion om naturliga köldmedium till Trondheim och SINTEF, NTNU där professor Gustav Lorentzen verkat och under 80-talet påbörjat återgången till naturliga köldmedium, i hans fall med ett speciellt fokus på koldioxid och den transkritiska cykeln. Under de återblickande presentationerna blev det tydligt vad viktigt det är med dessa visionära personer som ser vad som är möjligt och inte alla de hinder som behöver övervinnas. Bland annat visades en bild på ett koldioxidaggregat som hade visats upp för bilfabrikanter hur koldioxid skulle kunna användas som köldmedium för luftkonditionering av fordon. Problemet var bara att aggregatet var så stort att det skulle ha behövts en släpvagn för att transportera det. Så det blev inga koldioxidaggregat i bilarnas luftkonditioneringssystem direkt efter det mötet. Idag vet vi dock att koldioxid både är ett möjligt och ett lovande köldmedium för luftkonditionering av bilar, vilka bland annat VW visar i sina elektriska ID modeller. Professor Trygve M. Eikevik invigde konferensen och hälsade alla deltagare välkomna till tre fullspäckade dagar med fyra parallella sessioner där det självklart fanns utrymme för fler naturliga köldmedium som kolväten, vatten och ammoniak.
Några av de presentationer som jag deltog på och som jag tror kan vara av intresse var Daniel Colbourne som hade en historisk översikt av utvecklingen av köldmedium. Fram till 1930 innan de syntetiska fluorerade köldmedierna blev populära så användes de flesta av de naturliga köldmedium vi idag är på väg att återupptäcka. Han visade att det bara i USA år 1927 fanns en halv miljon frysar med kolväten. Det som var slående var att han inte lyckats hitta någon information om att dessa orsakade olyckor och detta trots att det i läroböcker och standarder från den tiden inte var fokus på hur kolvätenas brännbarhet skulle hanteras.
Från Sverige presenterade Klas Andersson, Propac projektet som är en luft-luftvärmepump med 143g fyllnad av propan. Under presentationen blev det tydlig att mycket arbete åtgått för att reducera köldmediemängden, bland annat i samlingsrören i förångaren som sammanbinder mikrokanalerna. Tätt kopplat till samlingsröret visade sig även utmaningen med att få en jämn fördelning av köldmedium i mikrokanalerna vid olika driftfall i förångaren. Trots att flera frågor återstår att lösa kunde Klas visa att projektets uppsatta mål att nå samma prestanda som de produkter som idag finns på marknaden kunde mötas.
Jag själv fick äran att presentera den isobutan värmepump som vi utvecklat inom Ecopack projektet. Vi har där tagit fram en värmepump som bara använder 120 g köldmedium och därmed ligger rejält under den generella 150 g gräns som finns för A3 köldmedier i standarder som EN378 och IEC 60335-2-40. Om man håller sig under denna gräns finns inga begränsningar i form av rumsstorlek där värmepumpen får installeras eller krav på ytterligare säkerhetsåtgärder som tillexempel mekanisk ventilation. Värmepumpen är utvecklad för att ta energi från en varm källa som ett termisk nät (15-40 ⁰C) och sedan producera tappvarmvatten eller värme till uppvärmning. Trots den låga mängden köldmedium kunde vi demonstrera en uteffekt på som mest 12 kW och hög värmefaktor (COP1) mellan 3 upp 11 beroende på driftläge.
Professor Björn Palm från KTH energiteknik presenterade hur denna värmepump kan kopplas till en större propanvärmepump, där Ecopack enheten dimensioneras till cirka 1/5 av den större. Inkopplingen går till så att det kondenserade propanet underkyls med hjälp av Ecopacks förångare. Därmed minskas förlusterna i propanvärmepumpens expansionsventil och systemets totala värmefaktor, COP ökar. Designen öppnar även upp för möjligheterna att hålla olika kondenseringstemperaturer på de två aggregaten. Tillexempel kan Ecopack enheten användas för tappvarmvatten-produktion medan det större aggregatet samtidigt tillåts hålla en lägre kondenseringstemperatur, med högre värmefaktor som resultat. Initiala testkörningar med en förångningstemperatur på propanvärme pumpen på -1 ⁰C och kondenseringstemperatur på båda aggregaten på 70 ⁰C visade en ökad värmeeffekt på 29% och en förbättrad systemvärmefaktor på 18 %.
Under de tre presentationerna av de svenska projekten blev det återigen tydligt hur stor påverkan Professor Eric Granryd haft för de stora framsteg som ovanstående projekt kunde visa, jag vågar påstå att Sverige är världsledande här! Inte bara initierade Eric, Ecopack projektet och var aktivt i både detta och Propack. Därtill har den forskning som pågått under decennier på KTH energiteknik där Eric varit inblandad i bland annat med en framsynt fokus på lägre köldmediefyllning lagt grunden till dessa framsteg. Kort sagt kan man konstatera att Eric och hans energi och värme kommer vara saknad.
Från Deutsche Umwelthilfe deltog Christene Lützkendorf och skakade om publiken genom att sätta fingret på den akuta klimatkris vi befinner oss i. Hon berättade om deras arbete att skydda miljön genom att arbeta för att uppsatta miljömål, tillexempel 2 ⁰C målet i Parisavtalet, ska uppnås. Ett av de redskap de arbetar med är att dra lagstiftare, stater och företag som inte uppfyller ingångna avtal så som Parisavtalet till domstol. Bland annat har de lyckats visa att skydd av klimatet är grundlagsskyddat (Klimaschutz ist Grundrechtschutz) i Tyskland och att staten därmed skyndsamt enligt lag är skyldig att uppnå klimatneutralitet. Hon fick frågan om de stämt något företag på grund av den klimatpåverkan som fluorerade köldmedier har och svarade att de ännu inte gjort så, men tillade att om de ser att företag bryter mot avtal som de är skyldiga att följa så är ett åtal definitivt en möjlig åtgärd från dem eller någon annan NGO (miljöorganisation) för att skydda miljön.
Från EIA, Enviromental Investigation Energy presenterade Sophie Geoghegan deras arbete mot kortlivade växthusgaser så som metan och fluorerade köldmedier. Många av de tillslag mot illegal införsel av f-gaser i Europa kan vi tacka EIA för. På konferensen gick igenom den lista som de har sammanställt på produkter som både är energieffektiva och använder naturliga köldmedier. Ni hittar listan på Cooltechnologies.org.
Från Atmosphere presenterade Marc Chasserot de fluorerade köldmediernas utveckling från CFC som bryter ner ozonskiktet till HFC som är starka växthusgaser och nu HFO som försurar vårt dricksvatten. Han var tveksam till hur lyckat Montreal protokollet och Kigalli tillägget till detta varit där vi bara har lyckats byta ett problem till ett annat genom att tillåta modifieringar av de fluorerade köldmedierna. Han introducerade uttrycket clean cooling där naturliga köldmedier används som kan ställas mot dirty cooling med syntetiska fluorerade köldmedier. Jämfört med många av de andra presentationerna så var budskapet både lätt att förstå och lätt att komma ihåg. Med den tekniska publiken kom dock så klart frågan om man inte skulle ta med uppvärmning eller värmepumpar i uttrycket, clean cooling. Marc responderade att för honom ingår värmepumpar i kyltekniken. Frågan i sig tycker jag visar på problemet forskarsamhället har att kommunicera till allmänheten och politiker där det sällan (läs aldrig) finns intresse eller utrymme att fördjupa sig i perifera frågor vilket märkligt nog valet av köldmedium för de allra flesta är.
Detta var ett litet axplock av de många presentationer som hölls i Trondheim. Mer info om konferensen finns på sintef.no/projectweb/gustavlorentzen_2022/ och artiklarna går att finna på iifiir.org/en/fridoc/
